Vilken väg har föreningen valt?

Vilken väg har föreningen valt att gå? På vilket sätt skall vi supportrar känna igen oss i dagens Sundsvall Hockey? Skall Sundsvall Hockey för alltid förknippas med "vi kan inte få in mer pengar"? Ja det finns onekligen ett antal frågor som inte får några svar. I alla fall inte i min värld.

 

Jag belyste tidigare problemet med den återvändsgränd som man valt att placera sig själva i genom att acceptera sin egen förening som en som inte kan få in mer pengar än vad man får. Vi slåss årligen med den minsta budgeten av alla lag i Hockeyallsvenskan och har hittills klarat av det och behållit statusen som allsvenskt lag. Priset för detta är ett lag som supportrarna inte kan identifiera sig med, förutom några få undantag, läs Olsson, Zetterström och Nordlöf. 38 spelare finns idag bokförda för matcher med Sundsvall Hockey i årets upplaga av Allsvenskan. Som jämförelse kan nämnas Bofors, också ett lag som brukar låna in spelare ibland, som använt sig av 26 spelare. 12 spelare fler, det är ganska mycket.

Sanningen är att Sundsvall hållt sig flytande år efter år tack vare ett antal mycket bra inlånade målvakter och Jocke Lundström. Målstatistiken säger det mesta när det gäller Sundsvall. Sedan säsongen 05/06 då nuvarande Allsvenska permanentades har Sundsvall av seriens 16 lag varit 16, 15, 15, 15, 14 i tabellen över antalet gjorda mål. Det är ingen slump, utan enbart en oroande och besvärande statistisk siffra som också talar om vilken ishockey man vill spela. Jag såg inte hemmamatchen mot Borås, den när man bröt en 6 matcher lång förlustsvit, men att döma av skotten, 15-38, så kanske man inte vann tack vare att man skapade väldigt mycket. 15-38 hemma mot en bottenkollega är skrämmande. Ingenting man slår på den stora trumman för i en enstaka match, men det är ju inte det, en enstaka match. Det är match efter match, säsong efter säsong. Och samtidigt funderar man på hur man ska få publiken att komma tillbaka till Gärdehof. Personligen har det hänt som jag för fyra, fem år sedan omöjligt trodde skulla kunna hända, jag känner absolut inget sug att se Sundsvall Hockey. Identiteten har sedan länge flagnat av och idag är Distriktet viktigare än Föreningen. Känslorna för klubben finns kvar, jag blir glad när vi vinner, jag är nervös när jag följer laget hemma i soffan, men att jag stannar hemma är inte orsaken till dagens problem. Dagens problem är orsaken till att jag stannar hemma.

Och hur jag än funderar kring detta så har jag verkligen ingen aning om vilken väg föreningen valt. Hur ställer man sig till supportrarnas bristande igenkännande av sin klubb? Vilka planer har man för framtiden? Har man några överhuvudtaget eller är planen att överleva säsongen och se vad vi kan låna och låna ut under kommande säsong?

Att någonting är allvarligt fel ser man när man läser de olika forumtrådarna på den här sidan. Folk som alltid gått på matcherna tvekar eller går inte alls. Man känner sig negligerade och förnedrade av sin egen förening och då ÄR någonting fel. Känner man inte av detta och tar det på allvar så är jag rädd att förening endast kommer att finnas som ungdomsförening inom en allt för snar framtid. Kritiska ord av detta slaget bruka ju inte direkt välkommnas, något som jag fått erfara vid ett par tillfällen tidigare men det strå jag kan dra till stacken är just det skrivna ordet, att uttrycka mina och även en del av mina supportervänners åsikter. Om sedan föreningen kan ta detta till sig eller om man återigen väljer att stoppa huvudet i sanden och tro att man är på rätt väg återstår väl att se.

Jag har ingen direkt patenterad lösning på problemet men grundproblemet är att föreningen accepterat bristen på pengar. Hur man ska få in dem vet jag inte men jag vet att de måste in och att föreningen behöver en uttalad väg att gå, och att man sedan håller sig till den. Den konstgjorda andning som försigår nu kommer inte att fungera i all evighet och att ramla ur vore antagligen den definitiva spiken i kistan. Tyvärr. Jag tror att alla som läser detta ska fundera igenom det och sedan skriva sin egen lilla kommentar, ju fler kommentarer desto större slagkraft.

Kommentarer

Logga in på forumet för att kunna kommentera.

Dahlberg
Sunday den 12 December, 2010.

Jonas: Jag känner igen mig i allt du skriver, jag var besviken efter förlusten mot Tingsryd i kvalet...jag knöt näven i fickan och bestämde mig för att göra något åt det. Sedan väljer föreningen med styrelsen i spetsen att pissa på mig genom att bryta mot sina egna stadgar, dessutom är man så jävla rädd för människor med handlingskraft...för att det kanske skulle visa på en inkompetens hos sittande styrelse. Jag fick nog efter sista årsmötet, och jag har bestämt mig för att ta min hand ifrån föreningen så länge det finns folk som bara ser till sina egna intressen istället för att inse vad som är bäst för föreningen. Jag kommer alltid att hålla på Sundsvall Hockey, men mina insatser som sponsor och övrigt engagerad i Sundsvall är förbi. Jag har dessutom fått bevittna hur styrelsen och folk omkring denna smutskastar mig, det gör att jag aldrig mer så länge dessa människor finns i Sundsvall kommer att lyfta ett finger. Jag hade en lösning för Sundsvall, men jag fick aldrig chansen att framföra den! Sundsvall Hockey är inte en demokratisk förening där medlemmarnas vilja är av intresse, utan det är en förening för några få som kör med inbördes beundran. Nu har man tagit ihjäl yttligare en människa med hjärta för föreningen, tro mig...detta kan bara sluta med undergång! Tack för mig!

Jonas
Sunday den 12 December, 2010.

Tycker att det är oerhört synd att det bara är Dahlberg som kommenterat här. Skriv vad ni tycker, oavsett om ni håller med eller inte!

Olsson
Sunday den 12 December, 2010.

Utöver det du skrivit så måste man väl tillägga frågan hur man tänkt sig på tränarsidan, att man fortfarande har förtroendet för en coach som spelat ner laget säsong 1, och är på väg att spela ner det säsong 2 också.

Olsson
Sunday den 12 December, 2010.

Även om klubben har förtroende för djoos, har spelarna det?

Asocial
Sunday den 12 December, 2010.

Bra skrivet. Jag själv är en av dom som känner mindre och mindre sug att gå på matcher. Jag hade hoppats att man skulle vakna till liv efter kvalet men icke...