Vad ska vi förvänta oss?

Efter föreningens i särklass mest turbulenta ”Silly season” genom tiderna står vi strax inför säsongsstart. Och vilka förväntningar skall vi egentligen sätta på laget? Bottenlag? Skräll? Mittemellan?


En ska som är viktig, betydligt viktigare än vad många tror, är vad laget själva tror. Tror de på en bottenplacering; ja då kan jag lova att det blir så också. Om man däremot tror att man kan vara med i matcherna, oavsett vilka man möter, och är beredda på att lägga ner det jobb som krävs, då kommer man också att klara sig kvar. Med marginal.

Som bekant så fick ju Sundsvall Hockey allt annat än en idealisk uppladdning inför och under truppbyggandet, med det i åtanke har ledningen lyckats överträffa sig själva. Man får gå tillbaka till det glada och spenderande 90-talet för att hitta nyförvärv med de meriter som några av årets förvärv har.

Christopfer Thörn (jo han stavar sitt namn så), har 99 elitseriematcher i bagaget och kommer ju närmast från Björklöven. Efter en skadefylld säsong 2008-2009 spelade han ifjol i stort sett alla matcher med Björklöven och kommer att gå in i denna säsong med en hel säsong bakom sig i kroppen. Daniel Wågström är ju ett namn som vi känner igen. En rutinerad spelare med sina 32 år och i hans fall är det nog inte de 139 elitseriematcherna som vi skall titta på utan rutinen. Daniel vet vad som krävs och kommer att bli vår ledare på backsidan. Och den typen av spelare är nog så viktiga.

Och så det senaste tillskottet, Mikael Simons, vet ju alla vem det är. Morakillen som var med och spelade upp Mora i elitserien 2003-2004 är en stor och fysisk spelare som kommer att vara mycket viktig för de många unga spelarna, Simons har dessutom haft den goda vanan att producera poäng, konstant, säsong efter säsong. Kan dessa tre, med sina meriter, tillsammans med Daniel Olsson och Niklas Zetterström, vara de ledare för de yngre som man hoppas, ja då ser det bra ut. Riktigt bra hade det sett ut om man också kunnat säga att den defensiva biten känts trygg.

Men där finns det en del frågetecken som måste rätas ut. Självklart kommer Daniel Wågström att få dra ett tungt lass på backsidan och målvaktssidan består av två unga lovande målvakter utan någon större rutin. Gustaf Lindvall, 19 år från Skellefteå, och Tim Sandberg, 20 år, på lån från Djurgården är det som skall vakta kassen i vinter. Håller de i allsvenskan? Ja det återstår ju att se. Gustaf har aldrig spelat en A-lagsmatch, däremot har han ett flertal landskamper på ungdomssidan på sin meritlista. Tim Sandberg var under en del av fjolåret utlånad till Vita Hästen i division 1. Där hade han en räddningsprocent på fina 91,1. Kan en av dessa, eller varför inte båda två, kliva fram och visa att man håller i allsvenskan, ja då kan det bli en säsong som överträffar mångas lågt ställda förväntningar.

Rent generellt kan jag tycka att alltför många supportrar är alltför negativa till truppen. Min känsla är att man fått in mer fart och rutin än vad man fått på många år. Ställ fjolårets trupp bredvid årets, på papperet då naturligtvis och med ”inför-säsongen-förutsättningar”, så tycker jag att det ser betydligt intressantare ut i år än ifjol. Vilket i och för sig är ett krav då ju fjolårstruppen uppenbarligen inte räckte till.

Sundsvall har ju balanserat på slak lina i många år nu och när väl degraderingen var ett faktum kändes det som om det bara varit en tidsfråga innan det skulle hända. Jag hoppas, och tror, att tillräckligt många tagit lärdom av detta och att man minns den förtvivlan som fanns direkt efter slutsignalen mot Tingsryd. För med det i bagaget, lite positiva tongångar och några inledande bra resultat så kan det bli roligt att gå på hockey i vinter. Om vi är tillräckligt många som tror på det så…

Denna artikel har inga kommentarer.

Logga in på forumet för att kunna kommentera.